Rasbeskrivning

Den nordsvenska hästen är en medelstor kallblodshäst.
Stona har enligt mångårig statistik en genomsnittlig
mankhöjd på 154 cm och hingstarna 157 cm. Rörelserna
och energin överensstämmer mer med den ädla hästens
än med det tyngre kallblodets. En viss storleksökning och
skelettförstärkning har eftersträvats och även åstadkommits.
En process som dock inte fått ske utan vissa gränser eller
på bekostnad av hästens inre egenskaper, som energi,
uthållighet, hållbarhet och aktningsvärd livslängd. Alla
kännetecken som gör nordsvensken till vad den är.

Nordsvenskarnas lynne har länge ägnats stor uppmärksamhet.
Inga anmärkningar kan idag riktas mot deras temperament.
Lugn och pålitlighet präglar dagens nordsvensk.

Exteriör

Den nordsvenska brukshästen karakteriseras av följande rastyp:
En viss grad av ädelhet, ett förhållandevis litet, väl utmejslat
huvud, upprättstående, spetsiga öron och uttrycksfulla livliga
ögon. En relativt lång hals och en bål med tre någorlunda lika
stora delar och med väl välvda revben och god slutenhet bör
alltjämt påminna om varmblodet, medan ett grövre skelett erinrar
om kallblod.
Nordsvenska brukshästen skall ha det lågrektangulära format som
är karateristiskt för utpräglade draghästar. Dvs. att bålens längd,
mätt från bogspets till bärbensknölens bakre kontur, skall vara större
än mankhöjden. Det lågrektangulära formatet ger hästen understöds
yta med värdefullt inflytande på jämnvikt och kraftutveckling. "Står
stadigt mot lasset". I praktiken talar man också om att arbetshästen
ska "stå över mycket mark". Detta i motsats till kvadratiska och
högrektangulära sport hästar med längre ben där snabba rörelser är
av större betydelse.